Rob In London

Dagens blogginlägg skulle jag vilja tillägna min kära kompis Ema. Idag fyller Ema 22 år. Det är fan sjukt, jag fyller snart 21 liksom, vart håller världen på att ta vägen? Tyvärr kan jag inte personligen få fira denna dag med henne men jag hoppas vi kan göra det inom en snar framtid. Ema är nog den person som påverkat mig mest av alla på denna jord, det beror nog mest på att jag är lite avundsjuk på henne för att hon kan så mycket och jag vill cokså kunna. Ema skriver och gör musik, hon målar tavlor, hon fotar, listan kan hålla på ett tag. Jag har alltid velat kunna spela instrument och göra saker. Men Ema fick mig att äntligen ta tag i saker och ting och börja skapa, nu har jag till och med mitt egna lilla skissblock som jag ritar i, och det blir bra :D
Första gången jag träffade Ema var vi på ett studentutbyte i Tyskland, mitt första intryck var att hon verkade vara en rolig person. Vi gjorde lite galna bus i Tyskland, som när vi snodde sprit i baren hos Groovys tysk, fan dom bjöd ju bara på lättöl så vi var ju tvungna att vara lite kreativa. Men tysklandsresan blev inte orsaken till att vi nu är så bra kompisar, eller jo lite, men det var inte där det "klickade". Mer än ett år efter tysklandsresan och några träffar på ICA sätuna och SATS så började vi jobba på världens bästa arbetsplats tillsammans, Sodexho på Arlanda, Vaddå världens bästa arbetsplats undrar ni, det är faktiskt det, iallafall när man får jobba med Ema.

Sen drog vi båda iväg och reste runt, minns fortfarande väldigt starkt öngonblicket då du kom nersuttandes med din blonda kalluffs på stranden på Koh Phangang, det kändes konstigt, men roligt.

-"Hallå det är Ema"
-"Hej, jag heter Robin och ringer från SATS i Märsta, jag tänkte bara höra hur det går min din träning, vi har lagt märke till att du inte varit här på länge."

Jag var den första som ringde Ema när hon kom hem från sin jorden runt resa. Men jag kan inte riktigt påstå att vi var riktigt bra vänner då heller. Den var nog dom där... många timmarna på lagret på Sodexho tillsammans med Steve Wonder som gjorde det, allt detta filtvikandet fördes oss samman. Den sommarn spendera vi dom flesta av dagarna tillsammans, en film skapade vi också.

Sen när i äntligen blivit bra kompisar och trivdes tillsammans åkte du till Spanien och jag till USA, fjorton månader skulle det ha blivit, men som tur är blev det bara fyra.

Nu sitter jag här i London och ska göra mitt allra yttersta för att jag ska få ett jobb så du kan komma hit och bo med mig sen. Även om jag verkligen vill att du ska komma in på din drömskola i höst så hoppas jag lite att du inte gör det, nästa höst ska gå åt A Robema Production, nämligen "Destination Buenos Aires". Sen, nästa höst kan du börja plugga. ;)

GRATTIS EMA!! Du är en av dom bästa människorna på jorden, men du behöver inte tacka, efter en hel dels umgänge med mig lär du ju veta det redan. ;)

Idag åkte Emelie hem också, det var lite sorgligt, men som tur var sken solen som bara den, så deprimerad är jag inte. Nu ska jag ägna dagarna åt att söka jobb tills jag har ett. Fan juste, idag kom ju Sophie och Groovy hem också, jag har ju inte träffat dom på fyra månader, shiit. Men Groovy kommer ju hit snart, har saknat dig Jean. Och syrran ser jag nog snart, saknat dig också mycket.
Tänkte också passa på att säga att Roxette är riktigt bra, har lyssna väldigt mycket på dom dom senaste dagarna och det grymt. Det är många låtar som jag aldrig hört förut.

Ha en bra dag, denna händelserika tredje februari. Här kommer en grymt bra låt.